Vilken har varit den största utmaningen i arbetet med utställningen?
- Att övertala Jean Paul Gaultier att säga ja! Han ville inte bidra till en ”begravnings-utställning”, ett avslut på hans karriär. Däremot ville han vara med om ett äventyr och initiera ett nytt samarbete, något som skulle likna en samtida installation. Eftersom Gaultier fortfarande är verksam hade det känts fel att göra en retrospektiv utställning över hans karriär.
Tiden har också varit en utmaning. När jag gjorde research till utställningen och katalogen var det svårt att hitta rätt bilder för att illustrera Gaultiers arbete. Många fotografer började fotografera digitalt runt år 2000 och flera av dem har inte arkiverat sina negativ, eller ens sparat dem. Därför finns det massor av fantastiska bilder i tidningar som inte existerar längre, och då kan det vara väldigt svårt att få tag i dem… Men mirakel sker! Fotografier av stjärnfotografer som Richard Avedon, Peter Lindbergh, Mario Testino och Steven Meisel finns alla med i utställningen.
Var börjar man att välja plagg till en utställning när man har en 35 år lång karriär att välja ur?
- Jag ville ha med allt! Så självklart är det många plagg som jag hade velat inkludera som inte fått plats. Han har ju trots allt gjort över 150 kollektioner, både scen- och filmkläder, samt designat för Hermès. En sak som slog mig när jag gjorde researchen är att om man tittar på de plagg Gaultier har skapat genom åren, de kläder som designades 1971, 1976, 1993, 2006, så inser man att inget är omodernt. Det är fortfarande väldigt aktuellt. Det är hans styrka. Han har alltid haft förmågan att behålla sin frihet och skapa på ett väldigt ohämmat och frigjort sätt. Gaultier startar trender, han följer dem inte, och det visar hur nyskapande han är.
Dessutom är han alltid uppriktigt förtrollad av människor. När han gjorde modellcastings på gatan och visade tatueringar och piercings för 25 år sedan hade ingen trott att det skulle vara modemässigt idag.
Utställningen har beskrivits mer som en installation än en utställning, på vilket sätt är den det?
- Utställningen är inte en kronologisk exposé över hans karriär, utan uppdelad i teman som han ofta återkommer till i sitt arbete: seglarna, punkarna, korsetterna och trenchcoaten. Det handlar väldigt mycket om vad som inspirerar honom och hans förmåga att hitta skönhet överallt.
En del av utställningen består av 32 animerade dockor, som på olika sätt reflekterar Gaultiers värld. Hans visningar är berömda för att bestå av människor i olika åldrar och med olika etniskt ursprung.
Så dockorna utgör en spretig samling, för att spegla att alla, oavsett ålder eller bakgrund, får ta del av Gaultiers modevärld.
Dockorna kan både sjunga, prata och läsa poesi. Med hjälp av audiovisuell projicering blir de väldigt verklighetstrogna. Bland annat har Gaultier, jag själv, Ève Salvail (en av Gaultiers ikoniska musor) och Melissa Auf der Maur (musiker som har spelat i Hole och Smashing Pumpkins) lånat ut våra ansikten och röster till de interaktiva dockorna.
Skulle du säga att Gaultiers design är politisk?
- Nej, det skulle jag inte. Men han förespråkar olika typer av skönhet, och han har ett starkt socialt budskap om tolerans. Ända sedan första visningen 1976 har Gaultier arbetat med modeller som han själv har upptäckt på gatorna. Han tror inte på stereotypa föreställningar kring skönhet. Oavsett ålder, kroppsform, hudfärg och sexuell läggning är du välkommen i Gaultiers universum. Hans design visar att mode kan vara både generöst och fördomsfritt.
Det har varit en medveten strategi att försöka återskapa hans syn på skönhet i utställningen och visa olika typer av människor, med olika hudton och från olika delar av världen, så att alla kan känna igen sig själva i utställningen!
Vilket är Gaultiers främsta bidrag till modevärlden?
- Det finns så många! Hans främsta styrka är att han är orädd. Han tar inte sig själv på för stort allvar, han har en underbar humor och älskar ironi. Han är fördomsfri och är fortfarande väldigt exalterad över det han gör. Gaultier är som ett barn när han skapar och han lever sin dröm varje dag. Genom att tänja på traditionella könsroller har han brutit många tabun. Han har erbjudit män både haute couture och kjolar, och uppmuntrat kvinnor till en frigjord livsstil och förändrat synen på kvinnlig sexualitet.
Utställningen har delats upp i olika teman, vilken är din personliga favorit?
- Det är en svår fråga! Alla hans kollektioner är starka och kreativa. Det är fascinerande att tänka på att han designar så mycket som han gör. Och att hans olika kollektioner alltid är väldigt olika och nyskapande. Gaultier säger själv att han är som en svamp, att han tar in allt och hittar inspiration överallt. Och jag tror honom! Så det är svårt att välja, jag gillar alla delar av utställningen.
Men jag tycker verkligen om hans ”Chic Rabbis”- kollektion, med dess starka budskap om acceptans och tolerans. Dessutom visar den att mode kan vara inkluderande och hylla skönhet genom olikheter och mångfald. Ett spektakulär plagg är ”hud”-klänningen i leopard från haute couture kollektionen ”Russia”. Det är en trompe-l’œil, gjord av glaskulor och strass och den tog över 1060 timmar att göra. Extraordinära föremål som den klänningen kan ge samma känsla som att se en skulptur eller en målning. På så sätt är utställningen ett unikt tillfälle att se haute couture och fantastiska kreationer. Den här utställningen handlar om att ge besökaren tillgång till något som man aldrig annars skulle få se och uppleva på nära håll.
Även om du är priviligerad nog att få gå på modevisningar, så syns plaggen på catwalken i max två minuter.
Modeutställningar kritiseras ibland för att bara vara ytterligare en marknadsföringskampanj för varumärken. Hur ser du på det?
- Vi har inte oroat oss för att få någon sådan kritik eftersom den här utställningen är finansierad, till hundra procent, utan bidrag från Gaultier.
Men det stämmer att vissa utställningar snarare är att betrakta som reklam. Somliga modehus betalar för att få visa upp sina kollektioner på museum, på för dem växande marknader. Det är ofta ett strategiskt val, eftersom annonskostnaden i ett prestigefullt magasin kan vara nästan lika hög som kostnaden för att få göra en utställning.
Men jag tror att människor kan förstå och se skillnaden mellan en utställning som är reklam, och en som inte är det.
Samtidigt måste man förstå att det är väldigt svårt att vara designer idag. De har en väldig press på sig att göra kommersiellt framgångsrika kollektioner varje säsong. Dessutom ska de skapa it-väskor och it-skor, som bör synas i alla tidningar och bäras av rätt kändisar. Tiderna har förändrats för modevärlden men Gaultier har aldrig betalat kändisar för att de ska bära hans kläder till olika tillställningar. Han vill att människor ska bara hans kläder för att de vill det. Som han själv säger: hans eget begär är begäret från andra.
Hur vill du att folk ska påverkas av utställningen, hur hoppas du att de ska de känna när de lämnar museét?
- När jag arbetade med arbetet inför utställningen tänkte jag mycket på min pappa som är advokat och i sjuttioårsåldern. Han kan inte så mycket om mode, och han har aldrig varit särskilt intresserad heller.
Så jag funderade kring hur en man som min far skulle kunna uppskatta utställningen. Och när han väl såg den, så älskade han den faktiskt.
Det är rörande att se så många olika människor uppskatta utställningen: fascinerade barn, seriösa businessmän som läser på skyltarna och häpnar över hantverket och det faktum att en sömmerska har spenderat 1600 timmar på en klänning, eller en kvinna som försöker föreställa sig vilken klänning hon själv skulle klä bäst i.
Det är en rolig och inspirerande utställning! Och den glädjen hoppas jag man bär med sig när man lämnar museet.
Du har själv jobbat som modell, hur tror du det har påverkat ditt arbete som curator?
- Jag jobbade som modell i nästan tio år och det var en fantastisk erfarenhet. Det har gett mig en förståelse för hur modevärlden fungerar, och jag har fått en inblick i under vilken hård press designers arbetar. Deras högsta prioritet är att skapa och vara kreativa.
Men jag tror också att jag, redan från en väldigt ung ålder, sysslade med att redigera saker jag såg runt omkring mig, och det övade upp mitt öga för skönhet. Jag tror att alla älskar vackra saker. Och jag älskar att jobba med talangfulla kreatörer, och sedan skapa något av det bästa som de gjorde. Det är en väldigt inspirerande och utmanande process, att få skapa en ny historia kring deras vision.
Gaultier själv har sagt att ”Mode är inte konst”, men nu visas hans design i ett traditionellt konstnärligt sammanhang. Hur ser du på det?
- Det är många som säger att mode inte är konst, och alla får självklart tycka vad de vill. Men för mig är mode en konstform på samma sätt som dans, film eller arkitektur. Vissa designers borde absolut kallas för riktiga konstnärer. De befinner sig ständigt i skapande-processen och de måste alltid återuppfinna idéer. Det har designers gemensamt med konstnärer. I slutändan handlar det bara om kreativitet och fantasi. Och idag, med den mängd av konstmässor som finns, så måste konstnärer producera nya verk till sina köpare på nästan samma sätt som designers måste producera kollektioner till modeveckorna.
Om man ser till hantverket och kreativiteten hos Gaultier så anser jag att han är en riktig konstnär.