Nationalmuseum har införskaffat en verk av den svenska konstnärinnan Anna Nordgren (1847 - 1916).
Efter Konstakademin i Stockholm reste Anna Nordgren 1874 tillsammans med några kamrater från akademin till Paris och började på Academie Julian. I Paris bodde hon i åtta år innan London blev hennes hemort i nästan tjugo år. Under alla dessa år kom Anna Nordgren att ställa ut ett tiotal gånger på Parissalongen samt över etthundra gånger på de stora och betydelsefulla gallerierna i London som Royal Academy, Grosvenor Gallery, New Gallery, Royal Society of British Artists, New English Art Club, Clifford's Gallery men även på gallerier i Birmingham, Liverpool, Glasgow. Hon hade även egna separatutställningar. Hennes måleri bemöttes med stor uppskattning.
Anna Nordgren var radikal, självständig och kämpade för kvinnans rättigheter. Hon var en aktiv föreningsmänniska inom den engelska konstvärlden och var grundare och ordförande i 91 Art Club, en förening för kvinnliga konstnärer. Landsbygden i England och på Irland under slutet av 1800-talet var fattig, stora grupper människor emigrerade. Anna Nordgren reste mycket och påverkades av den förtvivlan och känsla av vanmakt som fanns hos de människor hon mötte. Något som hon med mycken empati kom att skildra i många målningar. En kritiker skrev efter en utställning "English by adoption, Miss Anna Nordgren is by birth a Swede. One of the ablest of women artists, she paints with masculine strength and vigour, and in a manner entirely her own"
Det nyligen införskaffade verket av Anna Nordgren är ett representativt exempel på hennes måleri.
" Det första, som blifvet mig klart här hemma i Sverige är, att jag måste se efter hvad ursäkt jag kan ha för min stora djärfhet att måla! Jag, en gammal kvinna som målar, måtte vara något riktigt förargelseväckande - det retar konsten i vårt land "
Dessa ord formulerade Anna Nordgren i sin dagbok när hon i början av 1900-talet återkommit till Sverige efter mer än 25 år utomlands. År som burit på internationella framgångar och uppmärksamhet som få svenska konstnärer uppnått vid den tiden. Det innebar dock inte automatiskt framgång på den svenska konstscenen. Hemma i Sverige gällde nationalromantiken och hennes måleri ansågs föråldrat. Hon blev bortglömd och när hon dog 1916 fanns hon inte representerat på Nationalmuseum.
Den nyligen införskaffade målningen visas i utställningen om Det Moderna Livet - Franskt 1800-tal. som för närvarande visas på Nationalmuseum. Utställningen handlar om 1800-talets Franrkrike och Paris och illustrerar samhällsutvecklingen och det moderna livets framväxt och dess påverkan på det konstnärliga uttryckssättet.
Medlemskap
